I morgon blir det fint väder. Då lever man på riktigt igen fast med mattelektion och örhänge-till-Julia-handling kommer man nog mest känna sig som en fånge.  Det har känns hela det här året, hela vintern, alltid som man är i en plast bubbla och bara får titta på men aldrig ta del av det. Jag vill också vara ledig på helgerna, vara ute när det är fint väder, köra skoter och leka runt istället för som just nu, hoppas att det blir fint väder den enda helgen i vinter som jag är ledig innan snön är borta.

Snö är jobbigt för många men för mig som växt upp i snön och på skotern, är det helt ofattbart att folk inte kan tycka om det. Att det till och med finns folk som aldrig ägt ett underställ eller ett par skoterhandskar. För mig är det livet annars skulle jag aldrig bo där jag bor nu.
Den här tiden på året känner jag att jag lever, det är mitt liv.

(ingen bild från i år, existerar inte en enda skoter utebild)